schoolsout

det är fyra människor jag tänker på, bara fyra i Sörmland, fyra i Sverige, fyra i Europa, fyra på Jorden och endast fyra i Universum som jag tänker på, och med mig blir vi fem.

ni vet vilka ni är och ni vet vilka ni är sm ska a emot hjärtat jag skickar er ikväll, jag saknar er så mycket.

inte så at jag gråter här men jag har ett hål i hjärtat just nu och jag behöver er till att skotta igen det.

vi säger, vi ska aldrig skiljas, vi ska aldrig glida isär... jag börjar se sanningen i att vi kommer att göra det. minnen kommer vi att ha men återsenden kommer vi kanske inte ha mer än kanske en gång per år.

kanske ännu mindre snart.

det är inte om 10 minuter jag prata om, utan att nästa år kan vara ett år utan så mycket som tankar år varandra.

jag känner mig inte bekväm i tanken.

vi tänker att vi ska hålla ihop för vi har aldrig känt av hur det är att vara ifrån varandra.

Nicoline är i Södertälje, jag är nere åt helvete i Norrköping och Lisen, Ida och Amelie är kvar i Flen. jag hatar att skriva det men vi kommer inte ha tid för varandra, med skola och lägenhet så långt bort blir det inte ofta. och när jag väl är hemma kan jag inte ta mig in till Flen och träffa alla för jag bor ute i svinhuset dunker.

det jag svammlar om är fan inte något jag bara säger och att det senare kan sopas under mattan, det jag säge är sanningen och det vet vi alla fem. jag önskar att nu kunde skotta igen mitt hål i hjärtat men det kan ni inte, för ni får aldrig tid att gräppa spadarna och fylla igen det.

men  min tid i Norrköping försöker jag själv och en stor del fylls i av mina vänner i Norrköping, jag tror jag faktiskt älskar dem också men de finns fortfarande jobb för er med och jag önskar att vi skulle ha tid att fylla mitt hjärta,

ni har alltid en plats där och det vet ni, jag tror inte att de platserna någonsin kommer att tas upp av andra... jag hoppas inte det.

men jag vet att vi betyder mer för varandra än det vi bara säger, vi betyder år, veckor, månader, timmar av skratt och umgänge, vissa längre än andra.

vi kommer häras, vissa mer vissa mindre, ni kommer alltid kunna nå mig, men ibland räcker inte tiden till att svara.

ett väldigt långt och besvärligt kärleksbrev till mina fyra vänner i universum men läs det.

jag tror ni behöver se vad som står.

massa minnen från mig //fanny